Fick ett nytt objektiv med posten i dag som jag har varit ute och testat i kväll, ett Sigma 18-35/1.8 DC HSM Art som jag har tagit kvällens alla bilder med. Det blev en tur till Rätans kyrka, sedan en sväng till Kvarnsjö där jag hittade en vacker stenvalvsbro efter Inlandsbanan. Kvällens fotoutflykt avslutades med Klövsjö Kyrka i kvällsljus.
Stenvalvsbron efter Inlandsbanan i Kvarnsjö.
Jag har börjat testa att använda ND-filter när jag fotograferar för att få ett mindre ljusinsläpp i kameran och kunna ha längre slutartider. Den här bilden är tagen vid Linfallet i Sörtjärn där har jag inte använt något filter utan i stället haft ett högt bländartal f/32 alltså en liten bländaröppning där jag får in lite ljus i kameran och där jag kan öka slutartiden, i det här fallet till 0,6 sek. och därmed få en släpig struktur på vattnet.
Här en bild som jag har tagit vid Röjfallet där jag har använt ett ND-filter med 2 stegs dämpning där jag har kunnat förlänga slutarens öppettid till 1,6 sek. vid f/22 ISO 100 där man verkligen får ett trögflytande vatten.
Två bilder från Åsansforsen med den gamla stenvalvsbron där jag också har använt filter ND2.
Jag har fått problem med skator som plundrar fröautomaterna, på en timme så har dom tömt automaterna på frön genom att flyga upp och skaka dom tills förna ramlar ner på backen. Nu har jag byggt galler runt en automat för att hålla skatorna borta, samtidigt har jag byggt om den så att jag kan fylla den med 10 liter frön så vi får se hur det funkar.
Sprang på den här skylten i skogen i dag efter östra Östibergsvägen upp mot Börsfloen. Det var första gången som jag har träffat på en sådan här skylt över huvud taget. Tydligen så avverkades det här 1955 samt markbereddes och planterades 1957. Det som väcker min nyfikenhet är att det står markberedning, bränning vet jag att det var vanligt på den här tiden men markberedning? Någon som vet?
Nu tar vi elen för givet men, som det blev nu i helgen då elen försvann vid midnatt natten mot söndag och var borta i 26 timmar märker man hur sårbar man är. Jag köpte ett elverk i samband med stormen Ivar 2013 för att gardera mej mot strömavbrott. Nu när strömmen försvann så tänkte jag att det är lugnt den kommer strax tillbaka, nä du när jag vaknade på söndag morgon så var inte strömmen tillbaka men jag tog kaffebryggaren och knatade ut i garaget för att starta elverket. Det var tomt på bensin men jag hade en dunk stående och började fylla upp det men bensinen började rinna ut på undersidan av tanken, det läkte. Det har visat sej sedan att det var en oring i kranvredet som hade gått sönder, det var därför som det inte fanns något bränsle i elverket när jag skulle starta det och det var två år sedan jag använde elverket senast, det hade sakta läkt ur utan att märkas. Det blev till att leta fram Trangikökets kaffepanna och starta gasolgrillen och koka kaffe där, det tog en stund men det löste sej.
Nästa sak att göra var att få nån information om vad som hänt och när strömmen skulle komma tillbaka. Det enda som fungerade var mobilen men den hade jag glömt att ladda, jag brukar alltid sätta den på laddning varje kväll när jag går och lägger mej men i lördags hade jag glömt det så det var bara 15% av batteriet kvar. Jag gick in på BTEAs hemsida och konstaterade att det hade varit ett haveri vid ett ställverk vid Rätans kraftverk och det beräknades vara lagat under eftermiddagen. Jaha då var det till att få lite ström i mobilen och det var bara att sätta sej i bilen och koppla in laddaren där, sen så körde jag omkring i över en timma för att få batteriet laddat, efter ett tiotal mil så var det uppe i 55%. Försökte att få mera information genom att lyssna på Radio Jämtland men som det är här kring Rätan så plötsligt så slår det över till Radio Västernorrland så det blev en väldigt splittrad information där.
När jag kom hem igen så använde jag mobilen som router och använde en bärbar dator som jag har stående i fall att till att komma ut på internet, ja då går mobilnätet ner så det var ju nästan omöjligt att komma ut på nätet under flera timmar men det medförde att mobilen laddade upp sej från den bärbara datorns batteri.
Strax före kl. 2 på natten mot måndag kom strömmen tillbaka så nu är allt frid och fröjd igen. Men nu blir det till att kolla upp elverket då och då så det fungerar samt att ha bränsle hemma för blir det ett större strömavbrott så kan det vara lång till närmsta mack som har ström. Skulle jag te.x ha gett mej iväg för att skaffa bensin i lördags natt så endera så har det varit Fåker eller Myrviken som hade varit närmast.
När landsvägen från västra Jämtland till Hälsingland gick genom Böle så fanns det gästgivargård i byn, under långa tider i Utgården men även under en tid i Kjells. Landsvägen kom från Berg via Kvarnsjö och korsade Röjaån ett par kilometer ovanför Rätanssjön, fortsatte genom skogen upp till Hamarede och vek där av upp mot byn.
Från byn gick landsvägen ner ut ur byn mot Kölvägen och efter denna en bit innan den vek av mot Nederhögen. Den fortsatte sedan mot Vitvattnet följande Hoans dalgång och vidare mot Överhogdal.
På den gästgivartavla som fanns i Böle är Jämtlands landskapsvapen avbildat, det är den äldsta avbildning av vapnet som är känt.
Gästgiveriordningen 1649: Tidigare användes så kallade landskapsmil, där milen var olika långa i olika delar av landet. Landskapsmilen var satta efter hur lång tid det tog att ta sig en viss sträcka. I gästgivarordningen 1649 gjordes den radikala förändringen att i stället för landskapsmil använda en enhetlig mil över hela landet. Gästgiveri och skjutshåll skulle ligga på en och en halv till två mils avstånd från varandra, där resande skulle ha möjlighet att byta hästar. För varje gästgiveri fanns en särskild skjutsordning som bestämde hur många hästar där skulle finnas. Skjutsbönderna som ingick i gästgiveriet skulle vid behov erbjuda hållhästar som skulle erbjudas resande. Där skjutsningen var stor fanns ibland några reservhemman som skulle hjälpa till då gästgivarnas hästar tog slut. Ofta visste man i förväg när det skulle behövas hästar. Det fanns ett system där man skickade så kallade ”förbudssedlar” för att anmäla sin ankomst. Även om skjutshållen redan på den här tiden kallas gästgiverier handlade det i allmänhet inte om några gästgiverier i sentida mening. Mat och husrum skulle erbjudas i gästgivarböndernas stugor, någon särskild byggnad fanns sällan.
Flottningen i Röjaån började 1854 då James Dickson lät bekosta den första åränsningen. James Dickson var grosshandlare från Göteborg som ägde bland annat flera bolag inom trävarubranschen vid Ljungans utlopp, bland annat sågverk i Matfors och utskeppningshamn och varv i Svartvik.
Dickson & Co var pionjär inom skogsbruket i Rätansbygden och köpte upp avverkningsrätter och fastigheter. Det var Dickson & Co som byggde Sandnäs herrgård i Rätan. För att sköta affärerna i Rätan anställde Dickson en inspektor Hammarstöm som det finns en hel del historier om.
Flottningen i Röjaån var uppdelad på tre områden, Klövsjö byamän hade ansvar för flottningen ner till Vieloken ett par kilometer ovanför Röjan där Böle byamän tog över och hade ansvar ner till Hammarede där Rätans byamän tog över.
Flottningen genomfördes när det var vårflod så det var snabba ryck som gällde. Det fick inte vara för mycket vatten för då kunde timret hamna lång in på land så man fick bära eller släpa timret tillbaka i åfåran och var vattenflödet för litet så blev timret fastnande på grunda ställen i ån.
Det har funnits en del ”kistor” som skydd för att timret inte skulle fara in på land, det var i allmänhet timrade ramar som var fyllda med sten som låg i strandkanten. En speciell typ av kistor som utvecklades här, var de s.k. riskistorna. De anlades vid slåtterängarna längs ån, för att skydda dessa mot erosion, när ”vårfloden” kom med timret och stränderna var hårt belastade.
En riktig stenkista har byggts i Röjaån och det är vid Böleskvarn där det finns stenkista på båda sidor vid fallet. De flesta timrade kistorna har ruttnat bort och stenarna har följt med vårfloden.,
Virket fraktades under vintern ner från avverkningarna till timmeravlägg efter stränderna där det innan vårfloden tummades, ett sådant ställe var Vålan ovanför Röjan samt Hamarede nere vid Rätansgränsen men många andra ställen i synnerhet där det var slåtterängen efter ån användes som timmeravlägg.
När det började tina i maj och vattnet i ån började stiga så skickades det bud i byarna att flottningen skulle påbörjas. Man började med att rulla ut timmervältorna som låg på avläggena sedan följde man timret ner för ån och såg till att det inte fastnade och bildade brötar som man fick stå och dra isär eller i värsta fall spränga. Det var ett farligt jobb att vara flottare i synnerhet när man skulle vada ut och riva brötar då det hela tiden kom timmer förbi eller helt plötsligt kunde hela bröten lossna och ge sej iväg.
När timret var på väg så följe ”rumpan” efter, ”rumpan” var de flottare som följde efter de sista stockarna och såg till att det inte blev något timmer liggande kvar efter ån, dom hade för det mesta en båt så dom kunde ta sej från den ena till den andra sidan och putta iväg det timmer som blev liggande. Båten som var en speciell eka som var stationerad nere i Rätan fraktades varje vår upp till där Krokbäcken rinner ut i Röjaån och sedan följe den med ”rumpan” ner till Rätanssjön.
Under flottningen var det inte fråga om reglerade arbetstider, flottarna kunde många gånger få arbeta flera dygn i sträck och helger var inget undantag. Det fanns en flottarstuga ca. en kilometer nedanför Böleskvarn där dom kunde övernatta, steka en kolbulle, koka kaffe och torka sina kläder men många gånger fick dom nog krypa in under nån gran efter ån och slumra till en stund samt göra upp en eld och koka sej en kaffeskvätt i en plåtburk.
1901 flottades det 115 000 stockar i Röjaån. Sista flottningen i Röjaån var våren 1967.
En fantastiskt morgon för att gå ut och uppleva naturen. Det har varit några grader kallt i natt men solen värmer fort upp luften så vi kommer åter att få en fin dag. I dag blev det en promenad till Börskvarna och kvarnfallet, Röjaån har vuxit en hel del så vårfloden är på gång.
Varje gång jag besöker Börskvarna blir jag så fascinerad av gamla brofästet i sten som står kvar nedanför fallet. Bron byggdes i början på 1920-talet och användes till 1970 då ny ladsvägsbro byggdes ovanför kvarnfallet.
Efter besöket vid Börskvarna så knatade jag tillbaka till Böle och tog en tur runt byn.
Det är 8 dagar mellan dom här bilderna, den första tog jag när det hade gått över en björn vid Gripvallen, den andra tog jag nu i morse. Nu var det knappt ett spår av snön, långt mindre av björn.
Nu växer det och frodas, mornarna förgylls av fågelsång, en ljuvlig tid.
Rätansbyn är belägen med de odlade egorna omkring en del af den en half mil långa och en åttondedels mil breda Rätanssjön, i hvilken Röja-ån och Qvarn-ån utfalla. Rätanssjön genomflytes af Ljunga elf, som vid midten af sjön har sitt aflopp. Byns läge är ganska vackert. Inga fornminnen finnas, ej heller några märkliga bygnader. Snygga åbygnader å en delbondgårdar hafva bö1jat uppföras. Märkligast är stället, der Ombudet för Hrr James Dickson & C:o har sin bostad, väl bygd och inredd, med ganska stor träd- och kryddgård och med alla öfriga för ett komfortabelt hem nödiga inrättningar, försedd straxt bredvid med väl inrättad vattensåg.
Jorden har börjat odlas på senare tider och välmågan har stigit. Socknens kyrka af trä och skolhuset finnas i denna by. Största delen af byns skog är till vissa dimensioner försåld på femtio år, räknadt från 1850-talet och till god del afverkad. Granskog finnes ännu osåld. Laga skifte på in- och utmark har öfrergått byn. Sjutton bönder och tio odelstorpare finnas. Sju handlande lyckliggöra orten. Ett Ecclesiastikboställe för Komminister och ett s.k. indraget Militireboställe finnes här. Byn är värd fyrahundrafomtio tusen kronor, deri icke inbegripna de tvänne omnämda boställena, hvilka, om de såldes, under goda konjunkturer, för skogens skull, betalas, det förra med minst trehundra tusen kronor, det senare med etthundrafemtio tusen kronor. Jordbrukets årliga afkastning under goda år uppskattas till minst sextio tusen kronor. Folkmängden i byn vid 1875 års slut 161 män och 153 qvinnor.
I Rätansbyn, å det s.k. Noret, är född Kontraktsprosten och Ordensledamoten Nils Nordien.
Afrättsplats har för längesedan funnits här. Ett gammalt hus i Rätansbyn bär årtalet 1449 inskuret i väggen.
Följande sägner äro bevarade från fordom. I s.k. Hortesfligget, förut inom Rätansbyns område, numera genom afvittring kronan tillhörigt, skall finnas silfver. En gubbe i Hvitvatnets by berättas hafva funnit silfver der och smidt upp detta till åtskilliga pjeser. De finnas, som vilja göra allt detta till lögn och påstå att det.heldre var stulet kyrksilfver, som bearbetades. Försök hafva i senare tider gjorts att spränga fram denna metall, hvilka försök hittills, oaktadt stora uppoffringar af tid och pengar, misslyckats. Detta tillskrifves naturligtvis ett starkt ”rå”.
Den här i orten kända Lapp-Maria har, bland andra, blifvit använd, för att genom besvärjelser söka framtrolla skatterna, men icke ens hennes undergörande förmåga har ännu kunnat bringa rikedomarne i dagen.
Öster om Rätansbyn, i Hvithammarsberget, berättas det att å en flat bergstrakt ofta höres mycket buller och dån från unde1jorden. Folk, som om sommaren, under slåttern, försökt nattetid hafva sin sofplats der, har nödgats öfrergifva stället, för det myckna bullret och slamret. Månne trakten gömmer dyrbara metaller, och är det derföre som en väldig drake är vred och orolig?
I Östkälen, ofvanför den s.k. Gripvallen skall finnas nedgräfven en kista, innehållande skatter. Försök har gjorts att taga upp kistan, men vid försöket sågs en höna komma dragande en timmerstock, hvilket naturligtvis orsakade löje, hvarunder kistan sjönk. Det duger ej att le åt sådan syn! Det har sedan icke lyckats vid anställda försök.
En man, vid namn Gunbjörn, berättas hafva företagit sig att, för längesedan, då Rätanssjön var fiskrik och, bland annan fisk, äfven mycken mört fångades, med spö sticka genom ögonen på nämnde fisksort, för att göra spe af så obetydlig fisk. Den försvann sedermera.
I Röja elf har fiskats betydligt med öring. Det synes dock som skulle fisket numera· mycket försämrats derstädes; åtminstone fångas i allmänhet endast sådane af smärre dimensioner.
Lasse Nystedt Fotografi 