Sommarinnen från Böleskölen 1946.

Stående f.v Edit Strand, Alice Andersson g.Lundborg, Margot Eriksson g.Magnusson, Margit Nilsson ”Nilla-Margit”, Olga Karlsson g.Halvarsson. Sittande f.v Jenny Hansson ”Lill-Jenny”, okänd besökare, Märta Andersson f.Olander ”Tomt-Märta” och lintotten Jan Strand som har berättat för mej lite om den här bilden.

När jag hade lagt den här bilden på Rätansböles facebooksida så hörde Jan Strand av sej till mej och berättade lite om vad som hände den här sommaren i kölvallen.

Ett stort tack till Jan som delade med sej av sina minnen och satte namn på dom flesta av dom som vi inte visste vem det var.

Sommaren var det här gänget butöser i Böleskölen och Jan 5 år fick vara med sin mamma Edit och bo i fäbostugan. Edit hade hand om boskapen från Ol-kalls och Nils-Halvars och bodde i Ol-kalls stuga. Alice hade hand om djuren från hemgården Jöns-Aners och grangåren Aners i vars stuga hon bodde. Margot bodde i hemgårdens stuga Erik-ers eller Johans som det också kallades. Margit hade hand om djuren från Nillas och bodde Ordestugan. Olga hade hand om djuren från Olle Bäckströms och bodde i deras fäbostuga. Lill-Jenny var piga i Kalles även kallad Kjels och bodde deras stuga. Tomt-Märta hade djuren från hemgården Neder-Tomt och hon var i det som är Edenstöms stuga på vallen.

Jan berättade att den här sommaren var det extra spännande då dom hade besök på vallen av en björn som tog några får som dom senare hittade rester av ner mot Röjaån.

Några klickbara bilder från Böleskölen som du får upp i större format tagna i augusti 2005.

Funderingar kring en spinnrock.

Jag har en spinnrock efter min morfars mor Anna Greta Markusdotter Söderlund född Bergö Finland 1848, död 1906 därstädes. Hur många timmar har det trampats på dess trampa genom åren? Hur mycket ull har kardats för att sedan spinna till garn på den här och hur många tröjor, vantar och strumpor har stickats på det garn som spunnits? Om man tittar på slitaget på trampan så ser den ut att ha nötts i många timmar. I dag löser vi klädproblemet med ett klick på en skärm och några dagar senare dyker det upp ett paket med det vi behöver och vi beklagar oss över att tiden inte räcker till där vi sitter framför tvn och tittar på en dockusåpa.

Färdtjänsten och snöplogning.

Budkavle eller byklubba från Böle. Bild från Jämten 1926

Budkavle eller byklubba var något som man använde i gamla tider för att påminnas om vem som skulle utföra vissa uppdrag i byn eller socknen. De skickades mellan gårdarna när det låg på en viss gårds ansvar att som med den här klubban ovan ombesörja ”om fattigskiuss”, om det var till kyrkan eller om det var nån fattig som skulle skjutsas till nån annan by eller gård där hen kanske skulle inhysas som fattigjon. Initialerna på den här klubban står för åboar å skattehemman n:r 2 KLS Kjel Larsson, JLS Jöns Larsson och KSS Kjel Svensson å n:r 1 JOS Jöns Olsson och MLS Mattias Larsson.

Byklubba från Böle om snöplogning. Bild från Jämten 1926

Här är det initialerna för Didrik Nilsson, Olof Olsson, Olof Andersson, Erik Ersson, Erik Persson, Jöns Persson, Nils Nilsson, Per Nilsson , Jöns Lust och Jonas Jonsson som är åbor på hemmanen i Böle som skall ansvara för plogningen av vintervägen till Klövsjö.

Man kan väl kalla det här för den tidens SMS.

Flyttad födelsedag?

Jag håller på att komplettera en del av min släktforskning och i dag skulle jag leta reda på ett dödsdatum på en Sigrid Jonasdotter född 1845-01-25 i Brynje Bergs socken Jämtland.

Sigrids födelsenotis i Födelse och dopboken.

Jag brukar använda mej av databasen Sveriges dödsbok 1860-2017 där jag brukar söka på födelsedatum och födelsesocken, i det här fallet gav det ingen träff så jag fick ändra söksätt och sökte på födelseår 1845 och förnamn Sigrid samt födelse och dödssocken Berg, då fick jag två träffar men ingen som riktigt matchade den Sigrid som jag sökte efter?

Det märkliga var att båda hade samma födelsedatum 1845-10-14, jag kollade upp i födelseboken på det datumet och det fanns en Sigrid Månsdotter som var född på det datumet men ingen Jonasdotter. Jag började leta i Död och begravningsboken på Sigrid Jonasdotter död 1897-05-12 om det var den Sigrid jag sökte efter och vad var det som var fel.

Det stämde så lång som att Per Karlsson var hennes man men födelsedatumet var fel. Jag började leta i husförhörslängderna och följa henne bakåt från då hon dog och när hon gifter sej med Per så är hon piga på en gård i Eltnäset Berg och har födelsedatum 14/10, sedan så följer jag henne ett steg till bakåt och då plötsligt så har hon rätt födelsedatum 25/1 och två rader nedanför så står den andra Sigrid Månsdotter med födelsedatum 14/10. Så det förklarar saken med två Sigrid med samma födelsedag. När prästen skulle föra över Sigrid Jonasdotters födelsedatum till en annan sida i husförhörslängden så tittade han sannolikt bara på den sida där hon tidigare hade stått skriven men han tittade på fel Sigrid och därför fick hon fel födelsedatum och det följde henne sedan genom hela livet och ända in i döden.

Husförhörslängden med Sigrid J. och Sigrid M. samt drängen Pehr som Sigrid J senare blev gift med.

Det här förklarar en del mystiska förändringar av födelsedatum i släktforskning, det som jag tycker vanligast förekommande fallen är när någon flyttar till en annan socken så kan födelsedatumen ändras. Jag har ju trott att prästen kollade i födelseboken när han skrev flyttningsbetyg men det var nog enklare att titta i husförhörslängden och då kunde det nog vara lätt att kolla på fel rad och många gånger var det slarvigt skrivet och svårtytt så det fanns nog många felkällor.

Gunnar-Björnsgrottan.

I dag har jag besökt Gunnar-Björnsgrottan som ligger vid sjön Rosången en halvmil från Överhogdal. Det är 61 år sedan jag bodde tillsammans med mina föräldrar i en liten stuga alldeles i närheten av grottan, far var där och högg efter en skogsbrand sommaren 1959 så mor och jag var här med honom några veckor, hur många har jag inget minne av. Det jag minns är historien om grottan och vi lade nät och fiskade jag var i skogen hela dagarna, i och för sig så bodde vi ju mitt ute i skogen men mor hjälpte far med att barka, så jag var med uti skogen hela tiden. Nu är det flera byggnader på platsen och stugan är utbyggd, då var den ca. 3×4 meter, ett rum med en öppen spis i ena hörnet, fotogenlykta och jag tror spritkök att laga mat på. För att komma till stugan på den tiden så var det att ro över sjön från närmaste bilväg var det då fyra km att ro, nu går det bilväg nästa enda fram till stugan.

Stugan som vi bodde i 1959, nu utbyggd både på längden och tvären.

Jag har funderat i dag på att far bodde ju och arbetade här ensam den mesta tiden av sommaren, tänk om det skulle ha hänt nån ting, han kunde ha huggit sej eller blivit klämd av nåt träd eller. Han jobbade ensam, ingen skulle sakna honom fören till helgen då han skulle komma hem, så vi lever nog nu i en skyddad tillvaro då vi inte kan gå utanför dörren utan mobilen. Att fara hem när arbetsdagen var slut var ju inte att tänka på, far hade ju ingen bil utan här i slutet på 1950-talet så hade han köpt sej en moped, en Husqvarna Novolette 1956 års modell så det var till att ro dom 4 km och ta mopeden de dryga fyra milen hem på lördag eftermiddag och omvänt på söndag kväll.

En sådan här moped kostade då ca.750:- en skogsarbetare hade då en inkomst på ca. 180:- i månaden före skatt så det var nog en hyfsad investering man gjorde när man köpete en moped. Far och mor köpte huset som jag bor i nu 1955 för 5000:- och det det lån som dom tog då skulle amorteras med 50:- i kvartalet och jag vet att det var kvartal då det inte fanns pengar till amorteringen och far var runt på byn och fick växlar påskrivna. Det var ju inte givet att det fanns skogsarbete året runt, det mästa avverkades på vintern då det fanns snö att köra fram virket på.

Lite om Gunnar-Björnsgrottan: Jag har googlat på det här men inte hittat nån ting så det lilla jag vet är att det skulle ha bott en fredlös man i grottan, troligen en Gunnar Björn och denne Gunnar skulle ha, om jag minns rätt, vidtalat sin bror att skjuta honom men han ville inte vara medveten om när dådet skulle ske för att han skulle slippa leva som fredlös här ute i skogen. Något minnesfragment om att han upptäckte sin bror när han skulle dräpa honom och försökt avvärja dråpet, nån kanske vet mera så hör gärna av dej så kan jag fylla i historien…..

Några miljöbilder från stugan och stranden vid grottan.

Klicka på bilderna får att få upp större bilder.

Er dag med kyrkobesök.

I dag blev det en kyrktur inom södra Jämtlands pastorat tillsammans med Fritz och Anna från Röjan. Vi började rundturen med Åsarna gamla kyrka byggd 1885.

Den stod öppen så vi kunde gå in och titta, där fanns det två stora kaminer för uppvärmningen av kyrksalen, man kan ju undra hur mycket dom fick svettas som satt närmast kaminerna under högmässan eller vad som pågick. den ena var smal men säkert två meter hög den andra var lägre men nästan en meter i diameter.

Den bredare kaminen, ett riktigt muskedunder.

Anna och Fritz pustar ut efter det första kyrkobesöket.

Uppskattat att kyrkan stod öppen så att man kunde få gå in och titta.

Sedan gick färden vidare till Hoverberg och Bergs kyrka men där var det låst så det fick bli en tur runt kyrkogården.

Annars hade jag tänkt visa den ljuskrona som Annas mormors farfars far tillika min farfars farfars far Anders Nystedt hade skänkt till kyrkan 1806.

Ljuskronan som Löjtnanten Anders Nystedt skänkte, fotograferat vid ett tidigare besök.

Den tredje kyrkan som vi besökte blev Myssjö kyrka, en stenkyrka som ligger vackert belägen på en sluttning ner mot Storsjön och med utsikt mot Oviksfjällen

En spännande skylt som triggar till att ta reda på mera om denne Charles Maxwell.

Avslutningsvis ett vackert kors från Myssjö kyrkogård

Tyvärr var också Myssjö kyrka låst så det blev bara en utvändig visit där med. Sedan ställde vi kosan tillbaka mot Böle och Röjan. En trevlig resa i vårt eget kulturlandskap.

En skylt i skogen

Sprang på den här skylten i skogen i dag efter östra Östibergsvägen upp mot Börsfloen. Det var första gången som jag har träffat på en sådan här skylt över huvud taget. Tydligen så avverkades det här 1955 samt markbereddes och planterades 1957. Det som väcker min nyfikenhet är att det står markberedning, bränning vet jag att det var vanligt på den här tiden men markberedning? Någon som vet?

Gästgiveriet i Böle

När landsvägen från västra Jämtland till Hälsingland gick genom Böle så fanns det gästgivargård i byn, under långa tider i Utgården men även under en tid i Kjells. Landsvägen kom från Berg via Kvarnsjö och korsade Röjaån ett par kilometer ovanför Rätanssjön, fortsatte genom skogen upp till Hamarede och vek där av upp mot byn.

Från byn gick landsvägen ner ut ur byn mot Kölvägen och efter denna en bit innan den vek av mot Nederhögen. Den fortsatte sedan mot Vitvattnet följande Hoans dalgång och vidare mot Överhogdal.

På den gästgivartavla som fanns i Böle är Jämtlands landskapsvapen avbildat, det är den äldsta avbildning av vapnet som är känt.

Baksidan på tavlan med avståndet från Böhle i Rätan till Åsan i Bergh 2¼ mil, Klöfsjö 1½ mil och Öfuer Hougdahl 3 mil

Gästgiveriordningen 1649: Tidigare användes så kallade landskapsmil, där milen var olika långa i olika delar av landet. Landskapsmilen var satta efter hur lång tid det tog att ta sig en viss sträcka. I gästgivarordningen 1649 gjordes den radikala förändringen att i stället för landskapsmil använda en enhetlig mil över hela landet. Gästgiveri och skjutshåll skulle ligga på en och en halv till två mils avstånd från varandra, där resande skulle ha möjlighet att byta hästar. För varje gästgiveri fanns en särskild skjutsordning som bestämde hur många hästar där skulle finnas. Skjutsbönderna som ingick i gästgiveriet skulle vid behov erbjuda hållhästar som skulle erbjudas resande. Där skjutsningen var stor fanns ibland några reservhemman som skulle hjälpa till då gästgivarnas hästar tog slut. Ofta visste man i förväg när det skulle behövas hästar. Det fanns ett system där man skickade så kallade ”förbudssedlar” för att anmäla sin ankomst. Även om skjutshållen redan på den här tiden kallas gästgiverier handlade det i allmänhet inte om några gästgiverier i sentida mening. Mat och husrum skulle erbjudas i gästgivarböndernas stugor, någon särskild byggnad fanns sällan.

Flottningen i Röjaån

Flottningen i Röjaån började 1854 då James Dickson lät bekosta den första åränsningen. James Dickson var grosshandlare från Göteborg som ägde bland annat flera bolag inom trävarubranschen vid Ljungans utlopp, bland annat sågverk i Matfors och utskeppningshamn och varv i Svartvik.

Dickson & Co var pionjär inom skogsbruket i Rätansbygden och köpte upp avverkningsrätter och fastigheter. Det var Dickson & Co som byggde Sandnäs herrgård i Rätan. För att sköta affärerna i Rätan anställde Dickson en inspektor Hammarstöm som det finns en hel del historier om.

Flottningen i Röjaån var uppdelad på tre områden, Klövsjö byamän hade ansvar för flottningen ner till Vieloken ett par kilometer ovanför Röjan där Böle byamän tog över och hade ansvar ner till Hammarede där Rätans byamän tog över.

Flottningen genomfördes när det var vårflod så det var snabba ryck som gällde. Det fick inte vara för mycket vatten för då kunde timret hamna lång in på land så man fick bära eller släpa timret tillbaka i åfåran och var vattenflödet för litet så blev timret fastnande på grunda ställen i ån.

Det har funnits en del ”kistor” som skydd för att timret inte skulle fara in på land, det var i allmänhet timrade ramar som var fyllda med sten som låg i strandkanten. En speciell typ av kistor som utvecklades här, var de s.k. riskistorna. De anlades vid slåtterängarna längs ån, för att skydda dessa mot erosion, när ”vårfloden” kom med timret och stränderna var hårt belastade.

En riktig stenkista har byggts i Röjaån och det är vid Böleskvarn där det finns stenkista på båda sidor vid fallet. De flesta timrade kistorna har ruttnat bort och stenarna har följt med vårfloden.,

Virket fraktades under vintern ner från avverkningarna till timmeravlägg efter stränderna där det innan vårfloden tummades, ett sådant ställe var Vålan ovanför Röjan samt Hamarede nere vid Rätansgränsen men många andra ställen i synnerhet där det var slåtterängen efter ån användes som timmeravlägg.

När det började tina i maj och vattnet i ån började stiga så skickades det bud i byarna att flottningen skulle påbörjas. Man började med att rulla ut timmervältorna som låg på avläggena sedan följde man timret ner för ån och såg till att det inte fastnade och bildade brötar som man fick stå och dra isär eller i värsta fall spränga. Det var ett farligt jobb att vara flottare i synnerhet när man skulle vada ut och riva brötar då det hela tiden kom timmer förbi eller helt plötsligt kunde hela bröten lossna och ge sej iväg.

När timret var på väg så följe ”rumpan” efter, ”rumpan” var de flottare som följde efter de sista stockarna och såg till att det inte blev något timmer liggande kvar efter ån, dom hade för det mesta en båt så dom kunde ta sej från den ena till den andra sidan och putta iväg det timmer som blev liggande. Båten som var en speciell eka som var stationerad nere i Rätan fraktades varje vår upp till där Krokbäcken rinner ut i Röjaån och sedan följe den med ”rumpan” ner till Rätanssjön.

Under flottningen var det inte fråga om reglerade arbetstider, flottarna kunde många gånger få arbeta flera dygn i sträck och helger var inget undantag. Det fanns en flottarstuga ca. en kilometer nedanför Böleskvarn där dom kunde övernatta, steka en kolbulle, koka kaffe och torka sina kläder men många gånger fick dom nog krypa in under nån gran efter ån och slumra till en stund samt göra upp en eld och koka sej en kaffeskvätt i en plåtburk.

Flottare som håller på att baxa ut timmer som har flutit iland

1901 flottades det 115 000 stockar i Röjaån. Sista flottningen i Röjaån var våren 1967.

Lite av vad komministern Scherdin skrev om Rätanbyn 1875

Rätansbyn är belägen med de odlade egorna omkring en del af den en half mil långa och en åttondedels mil breda Rätanssjön, i hvilken Röja-ån och Qvarn-ån utfalla. Rätanssjön genomflytes af Ljunga elf, som vid midten af sjön har sitt aflopp. Byns läge är ganska vackert. Inga fornminnen finnas, ej heller några märkliga bygnader. Snygga åbygnader å en delbondgårdar hafva bö1jat uppföras. Märkligast är stället, der Ombudet för Hrr James Dickson & C:o har sin bostad, väl bygd och inredd, med ganska stor träd- och kryddgård och med alla öfriga för ett komfortabelt hem nödiga inrättningar, försedd straxt bredvid med väl inrättad vattensåg.

Jorden har börjat odlas på senare tider och välmågan har stigit. Socknens kyrka af trä och skolhuset finnas i denna by. Största delen af byns skog är till vissa dimensioner försåld på femtio år, räknadt från 1850-talet och till god del afverkad. Granskog finnes ännu osåld. Laga skifte på in- och utmark har öfrergått byn. Sjutton bönder och tio odelstorpare finnas. Sju handlande lyckliggöra orten. Ett Ecclesiastikboställe för Komminister och ett s.k. indraget Militireboställe finnes här. Byn är värd fyrahundrafomtio tusen kronor, deri icke inbegripna de tvänne omnämda boställena, hvilka, om de såldes, under goda konjunkturer, för skogens skull, betalas, det förra med minst trehundra tusen kronor, det senare med etthundrafemtio tusen kronor. Jordbrukets årliga afkastning under goda år uppskattas till minst sextio tusen kronor. Folkmängden i byn vid 1875 års slut 161 män och 153 qvinnor.

I Rätansbyn, å det s.k. Noret, är född Kontraktsprosten och Ordensledamoten Nils Nordien.

Afrättsplats har för längesedan funnits här. Ett gammalt hus i Rätansbyn bär årtalet 1449 inskuret i väggen.

Följande sägner äro bevarade från fordom. I s.k. Hortesfligget, förut inom Rätansbyns område, numera genom afvittring kronan tillhörigt, skall finnas silfver. En gubbe i Hvitvatnets by berättas hafva funnit silfver der och smidt upp detta till åtskilliga pjeser. De finnas, som vilja göra allt detta till lögn och påstå att det.heldre var stulet kyrksilfver, som bearbetades. Försök hafva i senare tider gjorts att spränga fram denna metall, hvilka försök hittills, oaktadt stora uppoffringar af tid och pengar, misslyckats. Detta tillskrifves naturligtvis ett starkt ”rå”.

Den här i orten kända Lapp-Maria har, bland andra, blifvit använd, för att genom besvärjelser söka framtrolla skatterna, men icke ens hennes undergörande förmåga har ännu kunnat bringa rikedomarne i dagen.

Öster om Rätansbyn, i Hvithammarsberget, berättas det att å en flat bergstrakt ofta höres mycket buller och dån från unde1jorden. Folk, som om sommaren, under slåttern, försökt nattetid hafva sin sofplats der, har nödgats öfrergifva stället, för det myckna bullret och slamret. Månne trakten gömmer dyrbara metaller, och är det derföre som en väldig drake är vred och orolig?

I Östkälen, ofvanför den s.k. Gripvallen skall finnas nedgräfven en kista, innehållande skatter. Försök har gjorts att taga upp kistan, men vid försöket sågs en höna komma dragande en timmerstock, hvilket naturligtvis orsakade löje, hvarunder kistan sjönk. Det duger ej att le åt sådan syn! Det har sedan icke lyckats vid anställda försök.

En man, vid namn Gunbjörn, berättas hafva företagit sig att, för längesedan, då Rätanssjön var fiskrik och, bland annan fisk, äfven mycken mört fångades, med spö sticka genom ögonen på nämnde fisksort, för att göra spe af så obetydlig fisk. Den försvann sedermera.

I Röja elf har fiskats betydligt med öring. Det synes dock som skulle fisket numera· mycket försämrats derstädes; åtminstone fångas i allmänhet endast sådane af smärre dimensioner.