Gamla landsvägsbron vid Bölekvarn.

Bron byggdes i början på 1920-talet med landfästen i huggen natursten och en bärande stålkonstruktion. Stenarna höggs i berghällarna som sticker upp vid kvarnfallet strax ovanför bron.
Bron användes till ca. 1970 när den ersattes med en betongbro strax ovanför kvarnfallet. Stålkonstruktionen revs bort men landfästena finns kvar som ett monument över stenhuggarnas arbetsskicklighet.

Sommarinnen från Böleskölen 1946.

Stående f.v Edit Strand, Alice Andersson g.Lundborg, Margot Eriksson g.Magnusson, Margit Nilsson ”Nilla-Margit”, Olga Karlsson g.Halvarsson. Sittande f.v Jenny Hansson ”Lill-Jenny”, okänd besökare, Märta Andersson f.Olander ”Tomt-Märta” och lintotten Jan Strand som har berättat för mej lite om den här bilden.

När jag hade lagt den här bilden på Rätansböles facebooksida så hörde Jan Strand av sej till mej och berättade lite om vad som hände den här sommaren i kölvallen.

Ett stort tack till Jan som delade med sej av sina minnen och satte namn på dom flesta av dom som vi inte visste vem det var.

Sommaren var det här gänget butöser i Böleskölen och Jan 5 år fick vara med sin mamma Edit och bo i fäbostugan. Edit hade hand om boskapen från Ol-kalls och Nils-Halvars och bodde i Ol-kalls stuga. Alice hade hand om djuren från hemgården Jöns-Aners och grangåren Aners i vars stuga hon bodde. Margot bodde i hemgårdens stuga Erik-ers eller Johans som det också kallades. Margit hade hand om djuren från Nillas och bodde Ordestugan. Olga hade hand om djuren från Olle Bäckströms och bodde i deras fäbostuga. Lill-Jenny var piga i Kalles även kallad Kjels och bodde deras stuga. Tomt-Märta hade djuren från hemgården Neder-Tomt och hon var i det som är Edenstöms stuga på vallen.

Jan berättade att den här sommaren var det extra spännande då dom hade besök på vallen av en björn som tog några får som dom senare hittade rester av ner mot Röjaån.

Några klickbara bilder från Böleskölen som du får upp i större format tagna i augusti 2005.

Ett minne från tidigt 60-tal.

Little Gerhard vid ett av sina framträdanden i Böle på 1960-talet

När jag var ute på min morgonrunda i morse så lyssnade jag på ”ring så spelar vi” och då var det någon som som önskade Buona Sera med Little Gerhard å då kom jag att tänka på den kvällen när jag fick följa med morsan ner på GT-Lokalen Rätansböle som det hett på den tiden, morsan hade hand om kaffekokningen och serveringen vid danserna på den här tiden. Det här var i början på 1960-talet och Little Gerhard hade sin hit med Den siste moikanen och han uppträdde då här i Böle den kvällen.

Före spelningen så kom Little Gerhard och bandet in i köket och fikade och då fick jag kvällens upplevelse, det var inte att jag fick Little Gerhards autograf som var kvällens högpunkt utan det var hans basist som var den som tilldrog sig mitt intresse, det var den första gången jag fick se en färgad människa, det här var före tv kom in i mitt liv så den mannen blev den största upplevelsen av den kvällen.

En länk för att läsa mera om Little Gerhard http://www.radionostalgi.se/50.60_talen/littlegerhard.htm

De gamla furorna.

I går när jag var uppe och plockade hjortron ovanför Böleskölen fick jag syn på en gammal tall alldeles bredvid vägen upp mot Gräsmyrberget, den hade jag inte lagt märke till tidigare fast den står bara ca. 20 meter från vägen. I dag tog jag med mej kamera och for upp för att fotografera den lutande, krökta och åldrade lilla jätten. Det är ingen stor och högrest jätte utan en krökt, ärrad och senväxt gammal kämpe som säkert har åtskilliga hundratal vindpinade år på nacken. Den växer på över 600 meter över havet och det är bara en halvmil upp på kalfjället. Skogen runtikring har avverkats, säkert för närmare 100 år sedan men den här tallen har ratats, det finns märken efter yxhugg en bit upp på stammen och den är brännskadad nere vid roten men har klarat sej och fått leva vidare.

Tallen står på norra sidan om vägen upp till Klömyrskallen ca. 200 m innan vändplanen.

Jag gjorde en tur opp mot Gräsmyrskallen och tog lite bilder på några andra förkrympta jättar, några rester av torrfuror samt några utsiktsbilder mot Skorvdalsfjället och Storhogna.

Att göra en vandring upp till Gräsmyrskallen kan jag rekommendera, det är ca. 800 m upp till Gräsmyrskallen från vändplanen rakt i sydlig riktning och en höjdskillnad på ca 70 m i varierande terräng. Det är en vild natur där uppe och en fantastisk utsikt.

Funderingar kring en spinnrock.

Jag har en spinnrock efter min morfars mor Anna Greta Markusdotter Söderlund född Bergö Finland 1848, död 1906 därstädes. Hur många timmar har det trampats på dess trampa genom åren? Hur mycket ull har kardats för att sedan spinna till garn på den här och hur många tröjor, vantar och strumpor har stickats på det garn som spunnits? Om man tittar på slitaget på trampan så ser den ut att ha nötts i många timmar. I dag löser vi klädproblemet med ett klick på en skärm och några dagar senare dyker det upp ett paket med det vi behöver och vi beklagar oss över att tiden inte räcker till där vi sitter framför tvn och tittar på en dockusåpa.

Detalj av slitaget på trampan.

Fjäll, vind och vatten.

Oviksfjällen till höger, anaris i mitten och lunndörrsfjällen till vänster.

Det blev en tur upp till Mullbergets vindpark i kväll för att se vad mitt nya objektiv Sigma 150-600mm f/5-6,3 DG OS HSM Contemporary går för. Man kan räkna till över 130 vindkarftverk som som man kan se från Mullberget inkluderat Mullbergets egna snurror.

Våsbergets vindpark drygt 5 mil bort ner mot Ramsjö i Ljusdal.
Haverö kyrka två mil bort.
Är det här miljövänligt?
Glötesvålens vindpark sex mil åt sydväst.
Rodovålens vindpark tre mil åt väst sydväst med sonfjället till höger.
Och här transporteras vindkraften iväg.

Sedan blev det en tur efter Ljungan och några sjöfåglar som fastnade på bild. Det var två par med änder som stod på iskanten vid Nästelbron och det lustiga med dom var att dom stod på samma vis med hanen till vänster och honan till höger men det som skilde paren åt var att det en stod på ett ben. Fyra svanar simmade nedanför Ljungabron i Rätan.

Färdtjänsten och snöplogning.

Budkavle eller byklubba från Böle. Bild från Jämten 1926

Budkavle eller byklubba var något som man använde i gamla tider för att påminnas om vem som skulle utföra vissa uppdrag i byn eller socknen. De skickades mellan gårdarna när det låg på en viss gårds ansvar att som med den här klubban ovan ombesörja ”om fattigskiuss”, om det var till kyrkan eller om det var nån fattig som skulle skjutsas till nån annan by eller gård där hen kanske skulle inhysas som fattigjon. Initialerna på den här klubban står för åboar å skattehemman n:r 2 KLS Kjel Larsson, JLS Jöns Larsson och KSS Kjel Svensson å n:r 1 JOS Jöns Olsson och MLS Mattias Larsson.

Byklubba från Böle om snöplogning. Bild från Jämten 1926

Här är det initialerna för Didrik Nilsson, Olof Olsson, Olof Andersson, Erik Ersson, Erik Persson, Jöns Persson, Nils Nilsson, Per Nilsson , Jöns Lust och Jonas Jonsson som är åbor på hemmanen i Böle som skall ansvara för plogningen av vintervägen till Klövsjö.

Man kan väl kalla det här för den tidens SMS.

En brödpåse som fick ett annat värde i kväll.

Jag satt och letade på YouTueb i kväll och tanken slog mej att leta efter Maori Hi Five som spelade här i Böle i början på 1960-talet och jag hittade några klipp och det blev lite googlande och det poppade upp lite minnen från den här tiden och den här danskvällen och en brödpåse fick ett annat värde.

Det här var lördagen den 25/8 1962 och på lördagar på den här tiden så sändes något som hette Sommartoppen som var ungefär som svensktoppen i dag med den skillnaden att utländska artister fick vara med. Den här lördagen sändes programmet från Östersund och det satt jag och lyssnade på. Där fick ju publiken rösta på låtarna och sedan presenterades resultatet och sexa på listan var Mauri Hi Five från Nya Zeeland med Hippy Hippy Shake som i kväll uppträder i Rätansböle som programledaren sa. DET tyckte man var stort, dom pratade om RÄTANSBÖLE på radion.

Mauri Hi Five var ett NZ Māori showband, aktivt från slutet på 1950-talet fram till 1970. Dom verkar ha varit riktigt stora på 1960-talet och omnämns ha spelat på Pigalle Club i London där samtida artister som The Beatles, Shirley Bassey Peggy Lee mm. spelade vid den här tiden.

Mauri Hi Five i början på 1960-talet
Māori Hi-Five i juni 1964 i Hong Kong med The Beatles: Paul McCartney, Wes Epae, John Lennon, Kawana Pohe, Paddy Te Tai, George Harrison, okänd hotellanställd, Robert Hemi Te Miha, Solly Pohatu och en lokal agent. Ringo Starr anslöt senare, efter att han opererat bort sina tonsiller i London.

Till saken hör att när det var dans i Böle på den här tiden så jobbade min mamma i köket och hade hand om kaffekokningen. Jag mins inte om jag bad morsan eller hur det var men hon ordnade så att Mauri Hi Five skrev sin autografer på en brödpåse till mej, dom här autograferna har väl inte haft så stort värde för mej förutom att Wes Epae som spelade i bandet har en bror som heter Jay Epae och som spelade in en låt som hette Putti Putti som var en stor hit på 60-talet i Sverige. Men efter den här kvällens googlande så fick ju dom här autograferna ett helt annat värde, jag har autografer från ett band som har umgåtts med The Beatles, det känns stort.

Brödpåsen med Mauri Hi Fivs autografer.

Om det är någon som är intresserad så finns det en artikel på den här sidan: https://www.audioculture.co.nz/people/maori-hi-five