En fantastiskt morgon för att gå ut och uppleva naturen. Det har varit några grader kallt i natt men solen värmer fort upp luften så vi kommer åter att få en fin dag. I dag blev det en promenad till Börskvarna och kvarnfallet, Röjaån har vuxit en hel del så vårfloden är på gång.
Detalj kvarnfallet
Kvanfallet
Varje gång jag besöker Börskvarna blir jag så fascinerad av gamla brofästet i sten som står kvar nedanför fallet. Bron byggdes i början på 1920-talet och användes till 1970 då ny ladsvägsbro byggdes ovanför kvarnfallet.
Landfäste efter gamla landsvägsbron
Byggandet av landsvägsbron 1920-21
Flottning vid Börskvarna i början på 1920-talet.
Efter besöket vid Börskvarna så knatade jag tillbaka till Böle och tog en tur runt byn.
Tacka med lamm ner på Mon En råbock på LusttäktaBörstjärna
Det är 8 dagar mellan dom här bilderna, den första tog jag när det hade gått över en björn vid Gripvallen, den andra tog jag nu i morse. Nu var det knappt ett spår av snön, långt mindre av björn.
Börstjärna är på väg till skogs. Marken bevattnar sej själv.Ett par änder vi Norsbron
Nu växer det och frodas, mornarna förgylls av fågelsång, en ljuvlig tid.
Rätansbyn är belägen med de odlade egorna omkring en del af den en half mil långa och en åttondedels mil breda Rätanssjön, i hvilken Röja-ån och Qvarn-ån utfalla. Rätanssjön genomflytes af Ljunga elf, som vid midten af sjön har sitt aflopp. Byns läge är ganska vackert. Inga fornminnen finnas, ej heller några märkliga bygnader. Snygga åbygnader å en delbondgårdar hafva bö1jat uppföras. Märkligast är stället, der Ombudet för Hrr James Dickson & C:o har sin bostad, väl bygd och inredd, med ganska stor träd- och kryddgård och med alla öfriga för ett komfortabelt hem nödiga inrättningar, försedd straxt bredvid med väl inrättad vattensåg.
Jorden har börjat odlas på senare tider och välmågan har stigit. Socknens kyrka af trä och skolhuset finnas i denna by. Största delen af byns skog är till vissa dimensioner försåld på femtio år, räknadt från 1850-talet och till god del afverkad. Granskog finnes ännu osåld. Laga skifte på in- och utmark har öfrergått byn. Sjutton bönder och tio odelstorpare finnas. Sju handlande lyckliggöra orten. Ett Ecclesiastikboställe för Komminister och ett s.k. indraget Militireboställe finnes här. Byn är värd fyrahundrafomtio tusen kronor, deri icke inbegripna de tvänne omnämda boställena, hvilka, om de såldes, under goda konjunkturer, för skogens skull, betalas, det förra med minst trehundra tusen kronor, det senare med etthundrafemtio tusen kronor. Jordbrukets årliga afkastning under goda år uppskattas till minst sextio tusen kronor. Folkmängden i byn vid 1875 års slut 161 män och 153 qvinnor.
I Rätansbyn, å det s.k. Noret, är född Kontraktsprosten och Ordensledamoten Nils Nordien.
Afrättsplats har för
längesedan funnits här. Ett gammalt hus i Rätansbyn bär årtalet
1449 inskuret i väggen.
Följande sägner äro bevarade från fordom. I s.k. Hortesfligget, förut inom Rätansbyns område, numera genom afvittring kronan tillhörigt, skall finnas silfver. En gubbe i Hvitvatnets by berättas hafva funnit silfver der och smidt upp detta till åtskilliga pjeser. De finnas, som vilja göra allt detta till lögn och påstå att det.heldre var stulet kyrksilfver, som bearbetades. Försök hafva i senare tider gjorts att spränga fram denna metall, hvilka försök hittills, oaktadt stora uppoffringar af tid och pengar, misslyckats. Detta tillskrifves naturligtvis ett starkt ”rå”.
Den här i orten kända Lapp-Maria har, bland andra, blifvit använd, för att genom besvärjelser söka framtrolla skatterna, men icke ens hennes undergörande förmåga har ännu kunnat bringa rikedomarne i dagen.
Öster om Rätansbyn, i Hvithammarsberget, berättas det att å en flat bergstrakt ofta höres mycket buller och dån från unde1jorden. Folk, som om sommaren, under slåttern, försökt nattetid hafva sin sofplats der, har nödgats öfrergifva stället, för det myckna bullret och slamret. Månne trakten gömmer dyrbara metaller, och är det derföre som en väldig drake är vred och orolig?
I Östkälen, ofvanför den s.k. Gripvallen skall finnas nedgräfven en kista, innehållande skatter. Försök har gjorts att taga upp kistan, men vid försöket sågs en höna komma dragande en timmerstock, hvilket naturligtvis orsakade löje, hvarunder kistan sjönk. Det duger ej att le åt sådan syn! Det har sedan icke lyckats vid anställda försök.
En man, vid namn Gunbjörn, berättas hafva företagit sig att, för längesedan, då Rätanssjön var fiskrik och, bland annan fisk, äfven mycken mört fångades, med spö sticka genom ögonen på nämnde fisksort, för att göra spe af så obetydlig fisk. Den försvann sedermera.
I Röja elf har
fiskats betydligt med öring. Det synes dock som skulle fisket numera· mycket
försämrats derstädes; åtminstone fångas i allmänhet
endast sådane af smärre dimensioner.
1/2 mil vesterut från sockenkyrkan; en oländig väg leder dit från landsvägen, öfver ett berg. Byn ligger i bergssluttningen, med ganska väl bebyggda bondgårdar; vidsträckt utsikt. Läget skulle vara vackert, om sjö eller elf funnits bredvid. En större bäck, Röjan kallad, flyter förbi på sidan. Laga skifte har icke öfvergått byn, som eger tio bönder och två odelstorpare. Byn är värd etthundrafemtio tusen kronor. Jordbrukets årliga afkastning tjugo tusen kronor. Folkmängden vid 1875 års slut 60 män, 47 qvinnor. I Böhle är född Kyrkoherden, Theologie Doctorn och Ordensledamoten Pehr Stjernberg, hvilket så mycket heldre antecknas, som Rätans socken har att uppvisat allt för få som egnat sig at studier och haft framgång på embetsmannabanan.
För länge sedan skall i Böhle hafva funnits en man, Eskil, som, då han begick Nattvarden, gömde undan det undfångna brödet och vinet och tog med sig hem det undfångna brödet och vinet och tog med sig hem samt stoppade det i sitt skjutgevär, hvilket derigenom fick den egenskapen att alltid med sina skott träffa de djur, hvarpå sigtades! Bössan skulle äfven fått den egenskapen att röras på väggen, der hon hängde, så snart egaren var hågad gå på jagt. Det berättas att äfven i senare tider sådan vantro funnits hos en och annan.
Jag har matat fåglarna sedan oktober men nu får dom leta sin egen mat. Det har varit en händelserik vinter, jag har räknat till 21 olika arter av fåglar som besökt utfodringen. Det har varit Bergfink, Domherre, Bofink, Blåmes, Svartmes, Talltita, Talgoxe, Tofsmes, Grönfink, Steglits, Nötväcka, Nötskrika, Nötkråka, Gråsiska, Gröngöling, Större hackspett, Ringduva, Koltrast, Kaja, Skata, Kråka och att ej förglömma Ekorren och några Rådjur. Det har gått åt 150 kg främst solrosfrön och otaliga talgbollar men det har det varit värt.
Det var alltid spännande när det blev påsktider när jag var barn, då kom det en massa turister till byn. Det hystes in människor både här och där, Henrikssons och Nilshalvars som var närmaste grannar hade alltid uthyrt till turister Henrikssons i Olandersstugan och på källarbotten, Nilshalvars hyrde ut på övervåningen.
Turister i Olandersstugan med två st DKV Auto Union 1000 på 1960-talet
Det kunde ju dyka upp en hel del intressanta bilar, jag minns en vit SAAB sport som stod på parkeringen ovanför Nilshalvars den tyckte man var häftig, den hade varvräknare, tre extraljus och spännrem över huven. Han som ägde bilen kom och öppnade huven och visade oss ungar som stod och beundrade bilen motorn, trecylindrig tvåtaktsmotor med en solex-förgasare per cylinder som gav 52 hästkrafter.
Ett påsknöje som vi barn hade var att sitta på Henrikssons eller nån annans mjölkbrygga och räkna bilar, man hade en anteckningsbok som man ritade ett streck för varje bil som passerade, en det var mera avancerad de skrev upp bilnumren, jag undrar vad syftet med detta räknande var, var det våra föräldrar som sa åt oss att gå ut och räkna bilar så har ni nått att göra eller? På den tiden var det inte så vanligt med stugor i fjällen så det var många som for upp i fjällen bara över dagen så morgon och kväll var det en som man upplevde då en hiskelig trafik.
Vemdalens Högfjällshotell 1960 talet
Påsktrafik på skalet
En bieffekt av den här påsktrafiken var att när snön smälte bort efter vägarna så gav vi barn oss ut och samlade tomflaskor. Det var nog legio på den här tiden att när läskflaskan var urdrucken så vevade man ner rutan och kastade ut flaskan. Man fick 10 öre i pant för varje flaska förutom när man hittade en stor coca colaflaska så fick man 25 öre. Ett annat ställe där man kunde hitta tomflaskor var runt lokalen (Bölegården) när snön smälte bort, men där fick vi kriga med Torsten Jonsson som hade hand om danserna på lokalen för han hävdade att lokalen ägde flaskorna som låg där utanför.
Jag har väntat på att det skulle bil rätt ljus för att ta några bilder på vattentornet i Nederhögen och i dag tyckte jag det verkade rätt och åkte dit, strålande sol och vindstilla samt några plusgrader. Det blev en hel del bilder på vattentornet och sen av bara farten så blev det en radda till, jag fick åka hem och tömma minneskortet och åka dit en tur till.
Vy från söder
Gott om fönster fanns det
Den vridbara vattenhästen
Ventilationstorn
Dörr på den västra sidan
Mätsticka som visar hur mycket vatten det finns i tornet
Från söder
Från väster
Tornet har använts för att fylla tankarna på ångloken, vattnet pumpades upp i tornet från Tvärhoan som rinner en bit därifrån, när man skulle fylla på loken vred man in vattenhästen över loken och fyllde på. Ett minne från en svunnen epok, tornet är nu privatägt.
Nederhögens station
Förstorning skylt
Bryngelhögens station
Stationen hette från början Bryngelhögens station för att den låg på mark som tillhörde Bryngelhögens by men ganska tidigt bytte den namn till Nederhögen då den byn låg närmare och det började växa upp ett litet samhälle kring stationen. När jag kom hem och laddade ner bilderna så upptäckte jag att stationen har börjat att byta namn till Bryngelhögen igen.
Konsum
Johns affär
Tändsticksreklam.
Det fanns en gång både konsum och en privat affär vid stationen, konsum lades ner 1969 och Johns affär försvann en bit in på 1970-talet, den var för övrigt från början en filial till Petterssons affär i Röjan, Pettersson hade även en filial i Handsjön. Sedan konsum lades ner så var det käppfabrik där några år som ägdes av bröderna Nilsson från Marieby, dom hade även sågen i Nederhögen på den här tiden.
Skidtävling 1960?
Elever och personal 1960
2019
Klotz volvosugga
Nederhögens skola som stod färdigt 1952 och lades ner 1981 där gick jag från första klass 1960 till sjätte klass 1966. Vi åkte skolskjuts från Böle antingen med Enar Klotz eller Per Bäckström i deras Volvosuggor, jag har undrat hur många ungar vi var som åkte i dom där bilarna samtidigt, två i framsätet och sedan fyra på varje säte bak så tio var vi minst och säkerhetsbälten var inte uppfunna på den tiden. Bilden på Volvosuggan har jag lånat från Jan-Erik Wahléns bok om Nederhögens stationssamhälle. Den före detta skolan har senast byggts om för att bli flyktingförläggning men det avslutades när flyktingströmmen avtog. Nu ser huset ganska sunkigt ut.
Nederhögens såg och skolan i förgrunden ca.1970
Sågen i dag
När vi hade friluftsdag i skolan så fick vi ibland ta med oss skidorna och gå upp till kullen Högen som låg uppe i den egentliga byn Nederhögen och åka utför. Jag for upp dit i dag och tog några bilder på backen och lita annat som jag fick syn på där.
Gösta Nord har bett mej skanna in ett antal bilder som är tagna av Ture och Sara Kvist i Rätan och jag har fått löftet från Gösta att lägga ut de bilder som kan anses som publika. Det är främst bilder från och om Rätan, miljöer och människor, bilderna är klickbara så man får upp större bilder och kommentera gärna i bloggen.
Sara och Ture
Sara var född i Rätan 1918, dotter till Erik och Ingeborg Eriksson. Ture född 1925 i Lillhallen Berg, son till Karl Magnus och Elvina Kvist. Dom gifte sig 1958, Sara hade färghandeln i Rätan i många år och innan det så jobbade hon som affärsbiträde bland annat på Konsum i Böle. Ture jobbade som elektriker. Sara avled 1995 och Ture levde som änkling till 2009.
Förra veckan fick jag ett brev från PostNord om att dom hade ett brev till mej med otillräckligt eller inget porto som dom skrev. Dom ville ha 23 kronor för att dela ut brevet till mej och nyfiken som man är så slantade jag in pengarna till PostNord.
I dag kom brevet, det var från Svenska Kyrkan Södra Jämtlands Pastorat, en faktura på 150 kronor för gravskötsel i ett år. Jag kan förstå att skicka man ut fakturor på så små belopp så måste man spara in på portot för att få det att gå ihop. Förr skickade man ut fakturor där man betalade för tre år framåt, men som nu skicka varje år på så små belopp det måste ätas upp i administration.