När landsvägen från västra Jämtland till Hälsingland gick genom Böle så fanns det gästgivargård i byn, under långa tider i Utgården men även under en tid i Kjells. Landsvägen kom från Berg via Kvarnsjö och korsade Röjaån ett par kilometer ovanför Rätanssjön, fortsatte genom skogen upp till Hamarede och vek där av upp mot byn.
Från byn gick landsvägen ner ut ur byn mot Kölvägen och efter denna en bit innan den vek av mot Nederhögen. Den fortsatte sedan mot Vitvattnet följande Hoans dalgång och vidare mot Överhogdal.
På den gästgivartavla som fanns i Böle är Jämtlands landskapsvapen avbildat, det är den äldsta avbildning av vapnet som är känt.
Gästgiveriordningen 1649: Tidigare användes så kallade landskapsmil, där milen var olika långa i olika delar av landet. Landskapsmilen var satta efter hur lång tid det tog att ta sig en viss sträcka. I gästgivarordningen 1649 gjordes den radikala förändringen att i stället för landskapsmil använda en enhetlig mil över hela landet. Gästgiveri och skjutshåll skulle ligga på en och en halv till två mils avstånd från varandra, där resande skulle ha möjlighet att byta hästar. För varje gästgiveri fanns en särskild skjutsordning som bestämde hur många hästar där skulle finnas. Skjutsbönderna som ingick i gästgiveriet skulle vid behov erbjuda hållhästar som skulle erbjudas resande. Där skjutsningen var stor fanns ibland några reservhemman som skulle hjälpa till då gästgivarnas hästar tog slut. Ofta visste man i förväg när det skulle behövas hästar. Det fanns ett system där man skickade så kallade ”förbudssedlar” för att anmäla sin ankomst. Även om skjutshållen redan på den här tiden kallas gästgiverier handlade det i allmänhet inte om några gästgiverier i sentida mening. Mat och husrum skulle erbjudas i gästgivarböndernas stugor, någon särskild byggnad fanns sällan.
Lasse Nystedt Fotografi 