Budkavle eller byklubba från Böle. Bild från Jämten 1926
Budkavle eller byklubba var något som man använde i gamla tider för att påminnas om vem som skulle utföra vissa uppdrag i byn eller socknen. De skickades mellan gårdarna när det låg på en viss gårds ansvar att som med den här klubban ovan ombesörja ”om fattigskiuss”, om det var till kyrkan eller om det var nån fattig som skulle skjutsas till nån annan by eller gård där hen kanske skulle inhysas som fattigjon. Initialerna på den här klubban står för åboar å skattehemman n:r 2 KLS Kjel Larsson, JLS Jöns Larsson och KSS Kjel Svensson å n:r 1 JOS Jöns Olsson och MLS Mattias Larsson.
Byklubba från Böle om snöplogning. Bild från Jämten 1926
Här är det initialerna för Didrik Nilsson, Olof Olsson, Olof Andersson, Erik Ersson, Erik Persson, Jöns Persson, Nils Nilsson, Per Nilsson , Jöns Lust och Jonas Jonsson som är åbor på hemmanen i Böle som skall ansvara för plogningen av vintervägen till Klövsjö.
Jag satt och letade på YouTueb i kväll och tanken slog mej att leta efter Maori Hi Five som spelade här i Böle i början på 1960-talet och jag hittade några klipp och det blev lite googlande och det poppade upp lite minnen från den här tiden och den här danskvällen och en brödpåse fick ett annat värde.
Det här var lördagen den 25/8 1962 och på lördagar på den här tiden så sändes något som hette Sommartoppen som var ungefär som svensktoppen i dag med den skillnaden att utländska artister fick vara med. Den här lördagen sändes programmet från Östersund och det satt jag och lyssnade på. Där fick ju publiken rösta på låtarna och sedan presenterades resultatet och sexa på listan var Mauri Hi Five från Nya Zeeland med Hippy Hippy Shake som i kväll uppträder i Rätansböle som programledaren sa. DET tyckte man var stort, dom pratade om RÄTANSBÖLE på radion.
Mauri Hi Five var ett NZ Māori showband, aktivt från slutet på 1950-talet fram till 1970. Dom verkar ha varit riktigt stora på 1960-talet och omnämns ha spelat på Pigalle Club i London där samtida artister som The Beatles, Shirley Bassey Peggy Lee mm. spelade vid den här tiden.
Mauri Hi Five i början på 1960-talet Māori Hi-Five i juni 1964 i Hong Kong med The Beatles: Paul McCartney, Wes Epae, John Lennon, Kawana Pohe, Paddy Te Tai, George Harrison, okänd hotellanställd, Robert Hemi Te Miha, Solly Pohatu och en lokal agent. Ringo Starr anslöt senare, efter att han opererat bort sina tonsiller i London.
Till saken hör att när det var dans i Böle på den här tiden så jobbade min mamma i köket och hade hand om kaffekokningen. Jag mins inte om jag bad morsan eller hur det var men hon ordnade så att Mauri Hi Five skrev sin autografer på en brödpåse till mej, dom här autograferna har väl inte haft så stort värde för mej förutom att Wes Epae som spelade i bandet har en bror som heter Jay Epae och som spelade in en låt som hette Putti Putti som var en stor hit på 60-talet i Sverige. Men efter den här kvällens googlande så fick ju dom här autograferna ett helt annat värde, jag har autografer från ett band som har umgåtts med The Beatles, det känns stort.
Den här utsmyckningen dök jag på i Röjaån vid Kvarnfallet, en gammal turbin som har blivit utsmyckad med blommor och belysning.
Ett ND4 filter på kameran så blir vattnet lite släpigare.En ölsugen Rudolf vid Böle-Röjans gamla skola.Ingen röd mule men däremot ett något märkligt horn på Rudolf.
Flottningen i Röjaån började 1854 då James Dickson lät bekosta den första åränsningen. James Dickson var grosshandlare från Göteborg som ägde bland annat flera bolag inom trävarubranschen vid Ljungans utlopp, bland annat sågverk i Matfors och utskeppningshamn och varv i Svartvik.
Sandnäs
Dickson & Co var pionjär inom skogsbruket i Rätansbygden och köpte upp avverkningsrätter och fastigheter. Det var Dickson & Co som byggde Sandnäs herrgård i Rätan. För att sköta affärerna i Rätan anställde Dickson en inspektor Hammarstöm som det finns en hel del historier om.
Ett gäng flottare från Böle-Röjan
Flottningen i Röjaån var uppdelad på tre områden, Klövsjö byamän hade ansvar för flottningen ner till Vieloken ett par kilometer ovanför Röjan där Böle byamän tog över och hade ansvar ner till Hammarede där Rätans byamän tog över.
Flottare i Vålan i början på 1920-talet
Flottningen genomfördes när det var vårflod så det var snabba ryck som gällde. Det fick inte vara för mycket vatten för då kunde timret hamna lång in på land så man fick bära eller släpa timret tillbaka i åfåran och var vattenflödet för litet så blev timret fastnande på grunda ställen i ån.
Flottare ovanför järnvägsbron i Röjan
Det har funnits en del ”kistor” som skydd för att timret inte skulle fara in på land, det var i allmänhet timrade ramar som var fyllda med sten som låg i strandkanten. En speciell typ av kistor som utvecklades här, var de s.k. riskistorna. De anlades vid slåtterängarna längs ån, för att skydda dessa mot erosion, när ”vårfloden” kom med timret och stränderna var hårt belastade.
Stenkistorna vid Börskvar
En riktig stenkista har byggts i Röjaån och det är vid Böleskvarn där det finns stenkista på båda sidor vid fallet. De flesta timrade kistorna har ruttnat bort och stenarna har följt med vårfloden.,
Timmeravlägg i Vålan
Virket fraktades under vintern ner från avverkningarna till timmeravlägg efter stränderna där det innan vårfloden tummades, ett sådant ställe var Vålan ovanför Röjan samt Hamarede nere vid Rätansgränsen men många andra ställen i synnerhet där det var slåtterängen efter ån användes som timmeravlägg.
Tummning vid Olanderstranden 1927
Tummningslag
När det började tina i maj och vattnet i ån började stiga så skickades det bud i byarna att flottningen skulle påbörjas. Man började med att rulla ut timmervältorna som låg på avläggena sedan följde man timret ner för ån och såg till att det inte fastnade och bildade brötar som man fick stå och dra isär eller i värsta fall spränga. Det var ett farligt jobb att vara flottare i synnerhet när man skulle vada ut och riva brötar då det hela tiden kom timmer förbi eller helt plötsligt kunde hela bröten lossna och ge sej iväg.
Flottninsekan i ”rumpan”
När timret var på väg så följe ”rumpan” efter, ”rumpan” var de flottare som följde efter de sista stockarna och såg till att det inte blev något timmer liggande kvar efter ån, dom hade för det mesta en båt så dom kunde ta sej från den ena till den andra sidan och putta iväg det timmer som blev liggande. Båten som var en speciell eka som var stationerad nere i Rätan fraktades varje vår upp till där Krokbäcken rinner ut i Röjaån och sedan följe den med ”rumpan” ner till Rätanssjön.
Kafferast i flottningen
Under flottningen var det inte fråga om reglerade arbetstider, flottarna kunde många gånger få arbeta flera dygn i sträck och helger var inget undantag. Det fanns en flottarstuga ca. en kilometer nedanför Böleskvarn där dom kunde övernatta, steka en kolbulle, koka kaffe och torka sina kläder men många gånger fick dom nog krypa in under nån gran efter ån och slumra till en stund samt göra upp en eld och koka sej en kaffeskvätt i en plåtburk.
Flottare som håller på att baxa ut timmer som har flutit iland
1901 flottades det 115 000 stockar i Röjaån. Sista flottningen i Röjaån var våren 1967.
Det är 8 dagar mellan dom här bilderna, den första tog jag när det hade gått över en björn vid Gripvallen, den andra tog jag nu i morse. Nu var det knappt ett spår av snön, långt mindre av björn.
Börstjärna är på väg till skogs. Marken bevattnar sej själv.Ett par änder vi Norsbron
Nu växer det och frodas, mornarna förgylls av fågelsång, en ljuvlig tid.
En av fördelarna med att vara pensionär är att man kan göra vad man vill, som i dag så har jag filmat fåglar vid fågelborden, redigerat ihop klippen samt lagt ut dom på YouTube bara för att.
Det blev en filmsnutt med skator som festade på djupfrysta matrester och ett klipp på domherrar, nötskrikor och talgoxar.
Fram till mitten på 1800-talet gick landsvägen mellan västra Jämtland och Hälsingland genom Böle. Den kom via Kvarnsjö, korsade Röjaån mellan Rätanssjön och Hammarede, följde ån upp till Hammarede där den vek av upp mot Böle. Sedan fortsatte landsvägen ner på moarna och genom högarbyarna, vidare efter Hoans dalgång ner mot Hälsingland.
I Böle hade gästgiveriverksamheten växlat mellan Kjells och Utgården, på senare tid benämnda som Kalles och Nillas.
Utgården-Nillas
Kjells-Kalles, gamla stugan nu riven.
Den äldsta kända bilden på Jämtlandsvapnet är en gästgiveritavla som har hängt utanför gästgiveriet i Böle med årtalet 1694 på. Den finns numera på länsmuseet i Östersund.
Gästgiveritavlan med Jämtlandsvapnet.
På Utgården fanns det ett hus som kallades för storkammarn och som en gång i tiden skulle ha använts som tingshus. Det huset flyttades i början på 1900-talet längre ner i byn och användes som lagård, numera ombyggt till fritidshus.
När jag var ute och tog en morgonpromenad på skaren kom jag att tänka på slalombacken som vi hade här i Böle. Det var i slutet på 1960-talet som det anlades en slalombacke, med belysning och fottrampad, den började uppe vid ”byvägen” gick efter gamla ”storgatu”, rakt ner till där ”storgatu” kommer ner på byvägen sedan följde den byvägen ner till landsvägen (315). Här var det aktivitet både på kvällar och helger, hade det snöat så var det bara att börja trampa, det var ingen pistmaskin som fixade det, det fanns väl knappast en snöskoter en gång. Nu är jag på jakt efter bilder, det måste ju ha varit nån som fotograferade oss när vi höll på. Jag har ett minne av att nån fotograferade där men vem och när?
Är det någon som har bilder och vill dela med sej av dom eller känner till nån som kan ha bilder så kontakta mej. Det går att skriva i kommentarsfältet under den här texten eller så går det att nå mej på 070 319 91 66 eller lasse.nystedt@telia.com
Brita Nystedt som var min faster och hon var fosterbarn hos Erik och Ida Nilsson i Nillas som man sa, Lars Nystedt var min farbror och han var fosterbarn hos sin morfar och mormor Lars och Margareta Löv i Lövs. Jöns Lusth emigrerade till Canada och förolyckades där i samband med trädfällning. Mattias Lusth bodde granne med oss när jag var barn och han var en god berättare, otaliga var de historier och saker som han berättade för mej när jag var barn men tyvärr var man ju inte så intresserad då, vilket jag bittert ångrar nu.
Jag har ju tidigare skrivit i bloggen om att Jerry Williams uppträdde två kvällar i rad i Böle men det får jag revidera. Jag citerar Bo Jönzén ”Lördagen den 5:januari 1963 spelade The Violents med Jerry under dansen. Men under kvällen hade också Jerry en scenshow av hög och bejublad klass. Man bodde på Centralpensionatet, ”Panget” i Rätan, därför att man skulle upprepa dansspelning och scenshow även på Söndagskvällen. Efter ”hemkomsten” på natten så blev rörmokare Erik Fernström så sjuk att man måste köra honom till lasarettet i stan. Droskägare Sven Pettersson ombesörjde den transporten. Erik/Jerry opererades för blindtarmen och The Violents, samt publiken, fick nöja sig med ”bara” dansmusiken i stället”.