När vintern blev riktig. Sol och -10 grader.
En riktig vinterdag genom mitt objektiv.
Författare: Lasse Nystedt
Jag är en pensionerad egenföretagare som bor i Rätansböle i den sydligaste delen av Jämtland. Jag har ett brinnande intresse för att vistas naturen, digitalfotografering, gamla bilder, släktforskning och datorer.
I dag har jag skådat ljuset!
I dag har de första solstrålarna på länge brutit igenom den kompakta sörjan av moln och dimma som har härskat, som det känns i flera månader och genast så blev det lite färg på bilderna och i tillvaron. Det lär ju inte vara det SMS som vi alla fick i går som har lockat fram solen, för det var nog bland det mest meningslösa man kan tänka sej. Det var nog som kärringen som klippte grisen sa: mycket skrik för lite ull. Det var i alla fall så mycket sikt i dag att man kunde se fjällen och bitvis den blåa himlen.
Mörka tider
Det är inte bara corona som som har drabbat landet, solen har väl knappast synts den senaste månaden. Jag har knappt tagit några bilder den senaste månaden, det har inte känts som det har funnits något ljus, grått och dimmigt mest hela dagarna så kameran har blivit hemma för det mesta när jag har gått ut på mina dagliga rundor. Men i dag tog jag kameran bestyckat med en canon-soom 18-135 som jag tycker har ganska hyfsat ljusinsläpp och skruvade upp ISO till 400 och gav mej ut och så här blev det.
Det blev ett sextiotal bilder som jag importerade i lightroom och där såg det ut som jag hade varit ute och fotograferat med en monokrom kamera, det var svartvitt det fanns nästan ingen tillstymmelse till färg i bilderna. Bilderna som jag har lagt här är i det närmaste oredigerade, det enda som jag har gjort är att jag har tagit bort lite dis och brus.
Den här veckan kom snön och med den rådjuren.
Märkligt det här med rådjuren, när det är barmark så ser man dom sällan inne i byn när det är ljust men så fort snön kommer så vågar dom sej fram. Den här veckan dök det upp fyra stycken en dag och började mumsa på solrosfrön som jag hade spillt ut under en fågelmatare. Senare på kvällen kom dom tillbaka och då var dom åtta stycken.
Utfodringarna har börjat.
Nu har jag börjat mata fåglarna så smått, har lagt ut nötblandning i en matare samt solrospellets i en större matare som jag normalt brukar fylla med solrosfrön. Nötblandningen har varit populär både talgoxar och nötväckor har förtjust stoppat i sej, ja nötväckorna verkar mest flyga iväg och gömma nötterna för framtida behov. Pelletsarna verkar ingen vara intresserad av.
Nya utmaningar
Det blev en ny lins i veckan, en Sigma 105/2.8 DG HSM Macro med optisk stabilisering. Jag har länge försökt få till närbilder på små saker med de linser jag har haft men jag har inte tyckt att resultatet har blivit så lyckat. Ett sätt för att komma närmare skulle kunna vara att köpa mellanringar och utnyttja de objektiv jag har, men jag valde att köpa en macrolins i stället.
Nu har jag hållit på en vecka och testat den här linsen med blandade resultat. Jag har testat utomhus med att fota småkryp, blommor mm. Problemet med macro och att få skarpa bilder är att ha tillräckligt med ljus men främst att få till skärpan och skäpedjupet.
När man fotar macro i solljus så är det inga problem att få ljus så det räcker men annars så måste man ha en blixt och då kan man ju glömma den inbyggda blixten som min kamera har (Canon 80D) för Sigmalinsen är så lång att den skymmer för blixten, 170 mm med motljusskyddet. Det blev att slanta upp för en extern blixt en Godox TT350 samt en trigger även det en Godox en X2T, små och billiga kinesiska prylar som verkar fungera bra och lätta få fungera med kameran efter lite YouTube-tittande.
Nu med en blixt blev det till att testa med fotografering av vattendroppar. Här blev det många bilder tagna, att hitta rätt fokus, rätt inställning på blixten, sen att tajma avtryckningarna. Jag tog över 200 bilder men det var ca. 20 st som jag har sparat så det är ju tur att man leker digitalt.
Dåliga utsikter
I dag var jag på posten i Åsarna och hämtade ut ett nytt ND8 filter som jag testade vid Åsansforsen men det visade sej att ett ND8 inte räckte till i fullt solljus för att få nån riktigt slät och mjuk yta på vattnet så det blir nästan till att överexponera för att få till någonting, så nu så har jag beställt ett mörkare filter som dämpar 10 stopp.
Efter Åsansforsen bar det iväg mot Skalänget och brandtornet uppe på Stor-Skalberget, jag har länge funderat på att gå upp dit så i dag blev det av. Jag hade kollat lite på kartan och räknat ut att det var närmast att gå från Bjärtranvägen och följa Karl den XI väg mot Åsarna. Det var ca 2,5 km att gå och drygt +20 grader så det blev en blöt färd med kamera, stativ och tre objektiv.
När jag kom upp så visade det sej snart att jag hade valt alldeles fel dag, det var soldis så det gick inte att få till några bra bilder över huvud taget men utsikt fans det ändå.
Böle 
Rätna
Nån dag skall jag göra ett nytt försök när det inte är något dis och då skall jag förhoppningsvis få till några bättre bilder för det är en fantastisk utsikt där uppifrån. När jag gick tillbaka till bilen så upptäckte jag att det gick att komma en kilometer närmare med bil om man tog en annan väg upp från Bjärtran.
Thunder and lightning
I går eftermiddag blev det ett riktigt åskväder och upp västerut mot fjällen åskade det och var rena skyfallen så jag tog kameran och åkte iväg när det hade lugnat ner sej. När jag kom upp mot Utanbergsvallarna var det en kalldimma där och det var vitt i dikena och på vägen upp mot Torrvallen efter vägen mot Vemdalsskalet var det drivor av hage. Det var hagel stora som spelkulor som låg i högar efter vägen.
Perfekta runda kulor 
Fotspår i hagel
Gunnar-Björnsgrottan.
I dag har jag besökt Gunnar-Björnsgrottan som ligger vid sjön Rosången en halvmil från Överhogdal. Det är 61 år sedan jag bodde tillsammans med mina föräldrar i en liten stuga alldeles i närheten av grottan, far var där och högg efter en skogsbrand sommaren 1959 så mor och jag var här med honom några veckor, hur många har jag inget minne av. Det jag minns är historien om grottan och vi lade nät och fiskade jag var i skogen hela dagarna, i och för sig så bodde vi ju mitt ute i skogen men mor hjälpte far med att barka, så jag var med uti skogen hela tiden. Nu är det flera byggnader på platsen och stugan är utbyggd, då var den ca. 3×4 meter, ett rum med en öppen spis i ena hörnet, fotogenlykta och jag tror spritkök att laga mat på. För att komma till stugan på den tiden så var det att ro över sjön från närmaste bilväg var det då fyra km att ro, nu går det bilväg nästa enda fram till stugan.
Jag har funderat i dag på att far bodde ju och arbetade här ensam den mesta tiden av sommaren, tänk om det skulle ha hänt nån ting, han kunde ha huggit sej eller blivit klämd av nåt träd eller. Han jobbade ensam, ingen skulle sakna honom fören till helgen då han skulle komma hem, så vi lever nog nu i en skyddad tillvaro då vi inte kan gå utanför dörren utan mobilen. Att fara hem när arbetsdagen var slut var ju inte att tänka på, far hade ju ingen bil utan här i slutet på 1950-talet så hade han köpt sej en moped, en Husqvarna Novolette 1956 års modell så det var till att ro dom 4 km och ta mopeden de dryga fyra milen hem på lördag eftermiddag och omvänt på söndag kväll.
En sådan här moped kostade då ca.750:- en skogsarbetare hade då en inkomst på ca. 180:- i månaden före skatt så det var nog en hyfsad investering man gjorde när man köpete en moped. Far och mor köpte huset som jag bor i nu 1955 för 5000:- och det det lån som dom tog då skulle amorteras med 50:- i kvartalet och jag vet att det var kvartal då det inte fanns pengar till amorteringen och far var runt på byn och fick växlar påskrivna. Det var ju inte givet att det fanns skogsarbete året runt, det mästa avverkades på vintern då det fanns snö att köra fram virket på.
Lite om Gunnar-Björnsgrottan: Jag har googlat på det här men inte hittat nån ting så det lilla jag vet är att det skulle ha bott en fredlös man i grottan, troligen en Gunnar Björn och denne Gunnar skulle ha, om jag minns rätt, vidtalat sin bror att skjuta honom men han ville inte vara medveten om när dådet skulle ske för att han skulle slippa leva som fredlös här ute i skogen. Något minnesfragment om att han upptäckte sin bror när han skulle dräpa honom och försökt avvärja dråpet, nån kanske vet mera så hör gärna av dej så kan jag fylla i historien…..
Några miljöbilder från stugan och stranden vid grottan.
Besegrat berget.
I dag har jag bestigit Galberget i Rätan, det är nog drygt 50 år sedan jag var upp där senast.
Berget måste ha växt och blivit brantare sedan jag var upp där senast, det blev en tuff uppstigning med kamera, tre objektiv, treepod och något tiotal kilo övervikt. Det börjar bli ganska igenväxt så det är svårt att hitta stigen upp bitvis. Jag stannade och fotograferade i en öppning ca 100 meter från toppen och det var tur för det hade varit spegelblankt på sjön när jag började gå upp men nu började det krusa sej på vattenytan och längst upp var det inte mycket utsikt för fotografering.
Hittade en bild från ca 1920 på nätet över Galviken och Noret som jag försöker jämföra med ett motiv från i dag. Det börjar bli ganska igenväxt både på Söder och Noret i förhållande till 1920-talet.
Lasse Nystedt Fotografi 