Jag ramlade in på en sida som heter Gaulabjällkalaset 2019 och kom då ihåg ordet gaulabjälle som var ett uttryck som man fick höra som barn när man inte hade vett att komma hem när det var dags för att äta mat eller gå och lägga sig, då var man en gaulabjälle, det var lika med en som sprang i gårdarna och inte hade tid eller en tanke på att gå hem. Gaulabjälle har jag inte hört nån säga sedan jag var barn, jag vet inte om det används längre, jag var själv en gaulabjälle som barn och det var nog åtskilliga gånger som mina föräldrar fick söka igen mej på byn i synnerhet som inte vi hade någon telefon hemma på den tiden så dom kunde ringa runt i gårdarna och söka efter mej. Var det nån som skulle ha tag på mina föräldrar så ringde dom till våra grannar Mattias och Irma Lusth som gick över och hämtade endera mor eller far när det var telefon. Min mor härstammade från Finland så nån gång var det samtal från släktingar där som kom och då minns jag att Mattias Lusth var imponerad, att kunna ringa ända från Finland det tyckte han va fantastiskt, jag undrar vad han skulle ha tyckt om mobiltelefoner om han skulle ha fått sett en sådan.

Ett annat uttryck som har fastnat från barndomen är nånting som Ida i Nillas sa det var ”hassa då” det var ett kraftuttryck som hon sa när hon höll på med något och det inte gick som hon hade tänkt sej, eller om man gjorde något som man inte fick göra sa hon: -Hassa då, latt bli de danne (fy, låt bli det där). Nu är nog både gaulabjälle och hassa då ganska sällsynta eller utdöda uttryck.